Är så glad att jag fått sån bra hjälp med mitt knä, sjukt tacksam att de finns bra utbildade sjukgymnaster som är specialister på knän.                            Jag är så himla trött på att rehaba, inget snack om saken. men jag vet att de är värt mödan. 2006 paja jag mitt knä helt, drog av korsbandet, ledbanden och trasa sönder min minisk och rehabilitera i två år. Efter de har jag inte haft några problem alls förens nu, inte nog med att jag paja de för några år sen , nu har mitt knä börjat låst sig, hoppat ur led, jag har svårt att gå i trappor, anstränger jag de överhuvudtaget , svullnar de .  Känns nästan som de är värre nu när man inte kan kontrastera vad som orsakar detta.  Inflammation i minisken , broskbit som stör knäskålen, vätska som trycker ut knäskål och så fortsätter de.....nu får jag göra två ynka rehabliteringsövningar. Blir frustrerad om jag missar hela försäsongen , skulle vilja lira en hel säsong skadefri... Njuta av varenda sekund på plan, spela fullt ut utan att behöva tänka på konsekvenserna . Njuta av stämning, eller över allt annat skulle jag vilja träna , gå ut och springa elr varför inte kunna ta sig en pw, utan att få ont. tack vare den hjälpen jag fått och får, ser jag att de görs små framsteg , be positive,  jag hoppas att mitt knä kan läka ännu snabbare . Dags att sova så mina baskilusker försvinner....